harmonik

Svenska

Substantiv

Böjningar av harmonik	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	harmonik	harmoniken
Genitiv	harmoniks	harmonikens

harmonik

1. (musik) det för ett musikstycke eller tonsättares utmärkande sätt att behandla harmonierna

   Etymologi: Av tyska Harmonik, av grekiska ἁρμονία (harmonía).