Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av harmonik  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ harmonik harmoniken
Genitiv harmoniks harmonikens

harmonik

  1. (musik) det för ett musikstycke eller tonsättares utmärkande sätt att behandla harmonierna
    Etymologi: Av tyska Harmonik, av grekiska ἁρμονία (harmonía).