BottniskaRedigera

SubstantivRedigera

hamar m

  1. hammare
  2. slutet eller ändan av någon stenbacke, som är något mer upphögd än det övriga av backen, med vilket han är sammanhängande, och således formerar någon likhet av en hammare på avstånd; den är fri från skog men merendels beväxt med gräs
 
Etymologi: Av fornnordiska hamarr.

BaskiskaRedigera

RäkneordRedigera

hamar

  1. tio

FornsvenskaRedigera

SubstantivRedigera

hamar m

  1. hammare

IsländskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av hamar  Singular Plural
Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hamar hamarinn hamrar hamrarinn
Ackusativ hamar hamarinn hamra hamrann
Dativ hamri hamrinn hömrum hömruminn
Genitiv hamars hamarsinn hamra hamrann

hamar m

  1. hammare