hamar
BottniskaRedigera
SubstantivRedigera
hamar m
- uttal: /hɑmːɑr/
- hammare
- slutet eller ändan av någon stenbacke, som är något mer upphögd än det övriga av backen, med vilket han är sammanhängande, och således formerar någon likhet av en hammare på avstånd; den är fri från skog men merendels beväxt med gräs
- Etymologi: Av fornnordiska hamarr.
BaskiskaRedigera
RäkneordRedigera
hamar
FornsvenskaRedigera
SubstantivRedigera
hamar m
IsländskaRedigera
SubstantivRedigera
| Böjningar av hamar | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd | |
| Nominativ | hamar | hamarinn | hamrar | hamrarinn |
| Ackusativ | hamar | hamarinn | hamra | hamrann |
| Dativ | hamri | hamrinn | hömrum | hömruminn |
| Genitiv | hamars | hamarsinn | hamra | hamrann |
hamar m