halling

Svenska

Substantiv

Böjningar av halling	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	halling	hallingen	hallingar	hallingarna
Genitiv	hallings	hallingens	hallingars	hallingarnas

halling u

1. (dans) slags folkdans från Norge i 2/4-takt, vanligen dansad av män som solodans, men varianter med fler dansare förekommer, samt i modern tid även kvinnliga dansare
2. (musik) norsk sorts folkmusik spelad till denna dans

Etymologi: Belagt i svenskan sedan 1840-talet, av det norska ortnamnet Hallingdalen.

Översättningar

slags folkdans från Norge i 2/4-takt, vanligen dansad av män som solodans, men varianter med fler dansare förekommer, samt i modern tid även kvinnliga dansare

• tyska: Halling m

norsk sorts folkmusik spelad till denna dans