hǫgg

Fornnordiska

Substantiv

hǫgg n

• uttal: ˈhɒɡː

1. hugg, slag

   ljósta hǫgg á dyrr

   att knacka på dörren

   Skamma stund verðr hǫnd hǫggvi fegin.

   Endast en kort stund är handen fägen slaget.

   Eigi fellr tré við hit fyrsta hǫgg.

   Inget träd faller av det första hugget.

2. halshuggning, avrättning

   leiða einhvern til hǫggs

3. (överfört) mellanrum, rämna

   kom þá fljótt hǫgg í liðit

Besläktade ord: hǫggva

Sammansättningar: hǫggfǿri, hǫggjárn, hǫggormr, hǫggorrosta, hǫggró, hǫggrúm, hǫggsax, hǫggspjót, hǫggstaðr, hǫggstokkr