høydepunkt

Bokmål

Substantiv

høydepunkt n

1. höjdpunkt

   1991: En okänd själ: på jakt efter det nordiska: Nordiske reisemåter, Jens Kristian Jacobsen:

   Oftest besøkes land og steder som har passert høydepunktet i sin politiske, kulturelle eller økonomiske makt og prestisje, men som fortsatt beundres på grunn av fortiden, som Italia og Hellas.

   Oftast besöks länder och platser som har passerat höjdpunkten i sin politiska, kulturella eller ekonomiska makt och prestige, men som fortsatt beundras på grund av dess förflutna, som Italien och Grekland.