hängning

Svenska

Substantiv

Böjningar av hängning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hängning	hängningen	hängningar	hängningarna
Genitiv	hängnings	hängningens	hängningars	hängningarnas

hängning

1. det att hänga någon eller sig själv; det att döda någon eller begå självmord genom att fästa ett snara runt halsen: fästa ena änden av repet i taket (eller annan punkt ovanför huvudhöjd) och som en snara dra en ögla av andra änden runt halsen, så att lufttillförseln vid halsen stryps när individen tappar fotfästet och hålls uppe endast av repet som drar åt runt halsen
2. det att hänga något

   Synonymer: upphängning

Besläktade ord: hänga

Översättningar

döda genom att hängas från halsen

• engelska: hanging ^(en)
• franska: pendaison ^(fr) f
• spanska: ahorcamiento ^(es) m
• tyska: Hängen ^(de) n

allmänt: det att hänga något