SvenskaRedigera

InterjektionRedigera

guds frid

  1. religiöst uttryck av välönskan, en kort välsignelse
    1906 (17 dec): En julottefärd. (Folket), August Strindberg:
    Men nu ringer stadskyrkan otta, och då säga alla ”Guds frid!” och mor tänder grenljusen i störa kammaren, och Sven kommer ut och sätter sig i bara skjortan under julträdet och vill göra troligt för sig och de andra, att han är ute i skogen, och så gnager han i en handvändning på baksidan av ett äpple, för att det inte skulle synas, men äpplet snurrar runt på sin tråd, och då kommer mor och säger, att hon skall basa honom i stjärten, om han inte genast går in och klär på sig.
    2013: Allt för din skull, Christina Stielli:
    Han lägger en hand på en tants axel, ler och säger ”Guds frid” och så kommer han och Aron emot oss.