grubbel

Svenska

Substantiv

Böjningar av grubbel	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	grubbel	grubblet
Genitiv	grubbels	grubblets

grubbel n

1. det att grubbla

   Besläktade ord: grubblare, grubbleri

   Se även tesaurus: Eftertanke, Monolog, Tungsinthet

Översättningar

grubbel

• finska: pähkäileminen ^(fi), hautominen ^(fi), pohtiminen ^(fi)
• tyska: Grübeln n, Gegrübel n, Grübelei f