Se även Granne.

Svenska

redigera

Adjektiv

redigera

granne

  1. böjningsform av grann

Substantiv

redigera
Böjningar av granne  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ granne grannen grannar grannarna
Genitiv grannes grannens grannars grannarnas
Som förled i sammansättningar används grann-.

granne

  1. person (eller annan part) som bor (eller på annat sätt har sina lokaler) precis bredvid, mittemot, i samma flerfamiljshus, eller på annat sätt nära en given person eller part
    Medan mina grannar var på semester vattnade jag deras blommor.
    Synonymer: nabo
    Etymologi: Motsvarande ord finns i danska grande, norska granne, men i dessa språk används vanligen nabo; i isländskan används granni eller nábúi. Samma bildning som i gotiska garazna, av ga-, "samman", och razn, "hus" (motsvarande isländska rann; i svenska rannsaka). Gränd är en avledning.[1]
    Sammansättningar: bordsgranne, grannby, grannflicka, grannfru, granngård, grannhus, grannkommun, grannkvinna, grannland, grannlägenhet, grannpojke, grannskap, grannsocken, grannstuga, grannsämja, granntomt, granntös

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svenska Akademiens ordbok: "granne", läst 2009-12-04