granit

Se även Granit.

Svenska

Substantiv

Böjningar av granit	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	granit	graniten	graniter	graniterna
Genitiv	granits	granitens	graniters	graniternas

granit

1. magmatisk bergart bestående av kiseldioxidrika mineral som fältspat och kvarts samt mindre mängder av till exempel glimmer, hornblände och pyroxen, med färg som varierar alltifrån vit till röd och svart beroende på skillnader i mineralsammansättning och textur

   Sammansättningar: granitkeramik, granitplatta, rapakivigranit

   I det här området består berggrunden främst av granit.

   Etymologi: Av italienska granito (”granit”), av medeltidslatin granitum, ("kornig (sten)"), till latinska granum (”korn”).

Översättningar

bergart

• bokmål: granitt ^(no)
• danska: granit ^(da) u
• engelska: granite ^(en)
• finska: graniitti ^(fi)
• franska: granite ^(fr) m
• grönländska: granitti
• nynorska: granitt
• polska: granit ^(pl) m
• portugisiska: granito ^(pt) m
• ryska: гранит ^(ru)
• spanska: granito ^(es) m
• turkiska: granit ^(tr)
• tyska: Granit ^(de) m

Danska

Substantiv

granit u

1. granit

Polska

Substantiv

granit m

1. granit