grävling

Svenska

Substantiv

Böjningar av grävling	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	grävling	grävlingen	grävlingar	grävlingarna
Genitiv	grävlings	grävlingens	grävlingars	grävlingarnas

En grävling, Meles meles

grävling

1. en art (Meles meles) inom däggdjursfamiljen mårddjur (Mustelidae); individ av arten grävling

   Synonymer: europeisk grävling

2. individ av någon art från släktet Meles inom däggdjursfamiljen mårddjur (Mustelidae)

Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1538 (Svensk ordbok: "grävling"), förr parallellt med äldre benämningen tax, som genom betydelseförskjutning av det från tyskan lånade taxhund (tyska Dachshund) kommit att helt byta betydelse.

Sammansättningar: grävlingsgryt

Översättningar

arten Meles meles eller individ därav

• asturiska: melandru, melón ^(ast), tesugu
• baskiska: azkonar ^(eu)
• belarusiska: барсук m
• bokmål: grevling ^(no) m, svintoks ^(no)
• bretonska: broc'h ^(br) m
• cherokesiska: ᎤᎫᎾ (uguna)
• danska: grævling ^(da), svintoks
• engelska: badger ^(en), brock ^(en)
• estniska: mäger ^(et), määr
• finska: mäyrä ^(fi), metsäsika ^(fi)
• fornnordiska: þǫx
• franska: blaireau ^(fr) m
• frisiska: das ^(fy), taks
• färöiska: grevlingur m
• grekiska: ασβός ^(el) m (asvós)
• hebreiska: גִּירִית ^(he) f (girit)
• hindi: बिज्जू ^(hi) m (bijjū)
• iriska: broc ^(ga) m
• isländska: greifingi m
• italienska: tasso ^(it)
• japanska: アナグマ ^(ja) (anaguma) kanji: 穴熊
• jiddisch: דאַקס m (daks)
• korniska: brogh
• kurdiska: kurbeşk ^(ku)
• kymriska: mochyn daear ^(cy) m, broch ^(cy), daearfochyn ^(cy)
• lakota: ȟoká
• lågskotska: brock
• manx: broc
• nederländska: das ^(nl) m
• nynorska: grevling m, svintoks
• occitanska: tais europèu
• polska: borsuk ^(pl) m
• portugisiska: texugo ^(pt) m
• ryska: барсук ^(ru) m
• skotsk gäliska: broc m
• spanska: tejón ^(es)
• turkiska: porsuk ^(tr)
• tyska: Dachs ^(de) m
• ukrainska: борсук ^(uk) m
• ungerska: borz ^(hu)