gränsgångare

Svenska

Substantiv

Böjningar av gränsgångare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gränsgångare	gränsgångaren	gränsgångare	gränsgångarna
Genitiv	gränsgångares	gränsgångarens	gränsgångares	gränsgångarnas

gränsgångare

1. person som bor i ett land och jobbar i ett annat, angränsande, land

   2005 (30 okt): Gränsgångare Norge - Sverige (Skatteverket):

   Med gränsgångare menas en person som under inkomståret är bosatt och betalar skatt i en gränskommun på den norska eller svenska sidan och pendlar till sitt arbete i en gränskommun på andra sidan gränsen.

   Synonymer: gränspendlare

Översättningar

person som bor i ett land och jobbar i ett annat, angränsande, land

• danska: grænsegænger ^(da) u
• franska: frontalier ^(fr)
• tyska: Grenzgänger ^(de) m