Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av gnister  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ gnister gnistret
Genitiv gnisters gnistrets

gnister

  1. (ålderdomligt) gnistor
    Tog då till orda bland dem Antinoos, son av Eupeithes;
    bister han var, och av harm hans svartomtöcknade sinne
    jäste, och ögonen voro som eld och sprutade gnister:
    (Homeros' Odyssée, 1920)