glunt

Svenska

Substantiv

Böjningar av glunt	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	glunt	glunten	gluntar	gluntarna
Genitiv	glunts	gluntens	gluntars	gluntarnas

glunt

1. (dialektalt, uppländska) pojke
2. en av ett antal sånger för baryton, bas och piano som skildrar Uppsalas studentliv under 1840-talet

Etymologi: Troligen besläktat med glytt.

Grammatik: Som namn på själva sångcykeln används oftast formen Gluntarne.