giss

Svenska

Substantiv

Böjningar av giss	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	giss	gisset	giss	gissen
Genitiv	giss	gissets	giss	gissens

giss

1. (musik) höjt g; ton med frekvens nära 415,30 · 2ⁿ Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med ass

   Sammansättningar: Giss-dur, giss-moll

   Vanliga konstruktioner: ettstrukna giss, femstrukna giss, fyrstrukna giss, trestrukna giss, tvåstrukna giss

Översättningar

höjt g

• bokmål: giss
• engelska: G-sharp ^(en)
• tyska: Gis ^(de)