giller

Svenska

Substantiv

Böjningar av giller	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	giller	gillret	giller	gillren, gillerna
Genitiv	gillers	gillrets	gillers	gillren, gillernas

giller

1. redskap för fångande (eller dödande) av vilda djur, ofta försett med lockbete

   Etymologi: Fornsvenska gilder m, gildra f, gildre n; jämför danska gilder n, norska gilder n, gildra f, fornnordiska gildr n.