giftdjur

Svenska

Substantiv

Böjningar av giftdjur	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	giftdjur	giftdjuret	giftdjur	giftdjuren
Genitiv	giftdjurs	giftdjurets	giftdjurs	giftdjurens

giftdjur n

1. djur som alstrar något slags giftämne

   1887: Fädernas gudasaga, Viktor Rydberg:

   Dalarne mällan de svarta, stormpiskade, vildt splittrade bärgen fyllas af nästan ogenomträngliga skogar eller af träsk, hvari vidunderliga giftdjur vältra.

   Hyponymer: giftorm, giftspindel

2. (bildligt) fördärvlig person, någon som är förgiftar andras moral

   1934: Den arabiska dolken, Bertil Cleve:

   Hon är ett praktfullt giftdjur, som dragit mer än en hederlig karl i fördärvet.

Se även: djurgift