geit

Bokmål

Substantiv

Böjningar av geit	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	geit	geita	geiter	geitene
Genitiv	geits	geitas	geiters	geitenes

geit f

1. get

   Hyperonymer: klovdyr

Bottniska

Substantiv

Böjningar av geit	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	geit	geita	*geit	geitren
Dativ		geiten		geitom

geit f

• uttal: /ʤéɪ̯ːt/

1. get

   Gétarĕnn git gét’ geitrĭn.

   Vallpojken måste vakta getterna.

2. talltita
3. bröstvårta, kvinnobröst

   Etymologi: Möjligen till fornnordiska geta.

Etymologi: Av fornnordiska geit, av urgermanska *gaits.

Sammansättningar: geitkett’, geitskell’, geittypp’, gippgeit, himilsgeit, spitigeit

Besläktade ord: geiting

Frisiska

Substantiv

geit u

1. get

Färöiska

Substantiv

Böjningar av geit	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	geit	geitin	geitir	geitirnar
Ackusativ	geit	geitina	geitir	geitirnar
Dativ	geit	geitini	geitum	geitunum
Genitiv	geitar	geitarinnar	geita	geitanna

geit f

1. get

   Sammansättningar: steingeit

Isländska

Substantiv

Böjningar av geit	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	geit	geitin	geitur	geiturnar
Ackusativ	geit	geitina	geitur	geiturnar
Dativ	geit	geitinni	geitum	geitunum
Genitiv	geitar	geitarinnar	geita	geitanna

geit f

1. get

   Sammansättningar: steingeit

Limburgiska

Substantiv

Böjningar av geit	Singular		Plural
femininum	Grundform	Diminutiv	Grundform	Diminutiv
Nominativ	geit	geiteke	geiter	geitekes
Ackusativ	geit	geiteke	geiter	geitekes
Dativ	geit, geite	geiteke	geiter	geitekes
Genitiv	geit, geits	geitekes	geiter	geitekes
Lokativ	geites	geiteske	geitese	geiteskes

geit f

1. get

   Die geit stóng i g'r wèèd.

   Geten stod på ängen.

   Sammansättningar: steingeit

Nederländska

Substantiv

Böjningar av geit	Singular	Plural
femininum
Nominativ	geit	geiten

geit f

1. get

Nynorska

Substantiv

geit f

1. get