furor

Se även Furor.

Svenska

Substantiv

Böjningar av furor	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	furor	furoren
Genitiv	furors	furorens

furor u

1. stormande bifall

   1844: Högadals prostgård, Wilhelmina Gravallius:

   En förbannadt vacker flicka! Det var min själ icke underligt, att hon gjorde furor på promotionsbalen i fjor.

   Varianter: furore

   Etymologi: Från italienskans furore ("raseri").

2. böjningsform av fura

Översättningar

stormande bifall

• tyska: Furore ^(de) f