SvenskaRedigera

VerbRedigera

Böjningar av fumla  Aktiv Passiv
Infinitiv fumla fumlas
Presens fumlar fumlas
Preteritum fumlade fumlades
Supinum fumlat fumlats
Imperativ fumla
Particip
Presens fumlande, fumlandes
Perfekt   (fumlad)?

fumla

  1. (även reflexivt: fumla sig) bära sig åt på ett tafatt sätt
    Vanliga konstruktioner: fumla med ngt, fumla efter ngt, fumla till det
    Fraser: (partikelverb) fumla sig fram, fumla till, fumla bort sig
    Yrvaken, halvt i sömnen satte jag igång att fumla efter lampans strömbrytare.
    Det ska till en ordentlig amatör för att fumla till det vid ett helt vanligt däckbyte.
    Man känner att det är riktigt svårt att spela lite mer avancerade verk utan att fumla bort sig.
    Jämför: flumma
    Besläktade ord: fumlig

ÖversättningarRedigera