fullmäktige

Svenska

Substantiv

Böjningar av fullmäktige	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fullmäktige	fullmäktiget
Genitiv	fullmäktiges	fullmäktigets

fullmäktige n

1. ledamot av beslutande och/eller övervakande demokratisk församling

   Sammansättningar: fullmäktigeledamot, kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige, stadsfullmäktige, studentkårsfullmäktige, ungdomsfullmäktige

   Etymologi: Är ursprungligen en kollektiv pluralform av fullmäktig

Översättningar

ledamot av beslutande och/eller övervakande demokratisk församling

• tyska: Abgeordneter ^(de) m, Abgeordnete ^(de) f