frusta

Svenska

Verb

Böjningar av frusta	Aktiv
Infinitiv	frusta
Presens	frustar
Preteritum	frustade
Supinum	frustat
Imperativ	frusta
Particip
Presens	frustande, frustandes
Perfekt	–

frusta

1. andas ut häftigt av ansträngning och avge ett ljud av fladdrande läppar

   1899: Prinsessan på glasberget:

   Hästhovarna smällde emot berget, och rustningarna skramlade, och hästarna frustade, och folket skrek, så att gnyet och oväsendet hördes vida vägar.

   Jämför: pusta, stöna

   Se även tesaurus: Väsljud, Luftström

Översättningar

andas ut häftigt av ansträngning och avge ett ljud av fladdrande läppar

• ryska: сопе́ть ^(ru) impf
• tyska: prusten ^(de)