fracture

Engelska

Substantiv

fracture

1. något som har brutits (i delar); fraktur, brytning, brott

Verb

Böjningar av fracture	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	fracture	fractures	fracture
Preteritum	◀	fractured	▶
Perfektparticip	◀	fractured	▶
Presensparticip	◀	fracturing	▶

fracture

1. bryta

Besläktade ord

• fractured (indelad i oense grupper)

Franska

Substantiv

Böjningar av fracture	Singular	Plural
Femininum	fracture	fractures

fracture f

• uttal: fʁak.tyʁⓘ

1. brott, fraktur

Verb

fracture

1. böjningsform av fracturer