frånflytt

Svenska

Substantiv

Böjningar av frånflytt	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	frånflytt	frånflytten	frånflyttar	frånflyttarna
Genitiv	frånflytts	frånflyttens	frånflyttars	frånflyttarnas

frånflytt u

1. det att flytta iväg från någon (som man tidigare varit samboende med)

   2006: Montecore: en unik tiger, Hassen Khemiri Hassen:

   Hon skrev att hon hade kvävt sitt raseri, att hon partiellt förstod din fars frånflytt, men att skilsmässan nu var obligatorisk.

   Jämför: utflytt, bortflyttning

Översättningar

det att flytta iväg från någon (som man tidigare varit samboende med)

• tyska: Wegzug m