firn

Se även Firn.

Svenska

Substantiv

Böjningar av firn	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	firn	firnen
Genitiv	firns	firnens

firn u

1. (meteorologi) årsgammal, grovkornig snö där flingorna har blivit mer avrundade; mellanstadium när snö blir till glaciäris (övergången till is sker när kornen packats tillräckligt tätt, på grund av tryck)

   Sammansättningar: firnsnö

   Etymologi: Av tyska Firn.

Översättningar

Översättningar

• bokmål: firn
• engelska: firn ^(en)
• tyska: Firn ^(de)

Bokmål

Substantiv

firn

1. (meteorologi) firn

Engelska

Substantiv

firn

1. (meteorologi) firn