fickla
Svenska redigera
Verb redigera
| Böjningar av fickla | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | fickla | ficklas |
| Presens | ficklar | ficklas |
| Preteritum | ficklade | ficklades |
| Supinum | ficklat | ficklats |
| Imperativ | fickla | – |
| Particip | ||
| Presens | ficklande, ficklandes | |
| Perfekt | (ficklad)? | |
fickla
- lysa med ficklampa
- Etymologi: Fickla är ett vardagsord skapat av bland andra Wiktor Nilsson år 2001, då två och ett halvt år, i Sölvesborg. Ordet skickades in som bidrag till Läsrörelsens och Svenska språknämndens (numera Institutet för språk och folkminnen) tävling "Bästa ord" och vann första pris med motiveringen "Det täcker en semantisk lucka i svenskan för det mycket viktiga begreppet 'lysa med ficklampa'. Ljudbilden anknyter till andra verb som också betecknar viktiga och inte sällan lite hemliga aktiviteter som mickla, mackla, kuckla, fibbla och pickla". Språknämnden listade sedan "fickla" som ett av 2001 års nyord. I vilken omfattning ordet används är oklart, och har inte legat till grund för Språknämndens beslut.[1] Ordet hade på 1600- och 1700-talen betydelsen "jollra, pladdra, skämta". Enligt Svenskt dialektlexikon (där stavat fikkla) har det i Uppland betytt "låtsas" med härledning från nysachsiska fycheln; därav fycheler = hycklare. Besläktat därmed är fikk-fakk, vilket i Närke inneburit "lek, nojs, skämtsamt upptåg". Detta kan jämföras med nederländska fikfakkery med innebörden "struntsak, onyttigt" samt skotska fykefachs = "skämtsamma upptåg".