fane

Bokmål

Substantiv

fane

1. fana

Danska

Substantiv

Böjningar av fane	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fane	fanen	faner	fanerne
Genitiv	fanes	fanens	faners	fanernes

fane n

• uttal: ˈfæːnə

1. fana
2. (musik) tvärstreck på en not
3. en separeringsdel av kortet i en kortindex eller ett glidark i ett bindemedel; skjuter ut från de andra korten eller bladen och separerar dem därmed isär

Etymologi: Av medellågtyska vane (”stycke vävt plagg”).

Fraser: holde fanen højt, melde sig under fanerne

Nynorska

Substantiv

fane

1. fana