fagott

Se även fagot och Fagott.

Svenska

Substantiv

Böjningar av fagott	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fagott	fagotten	fagotter	fagotterna
Genitiv	fagotts	fagottens	fagotters	fagotternas

fagott

1. ett träblåsinstrument

   1884: Alfred Edmund Brehm Foglarnes lif - Senare lärde han sig sjunga: 'O, Pitzigi, o, Pitzigi, blås i mitt ställe fagott, blås i mitt ställe fagott, blås,blås, blås, blås i mitt ställe fagott!'

Etymologi

Ordet känt sedan 1696, av tyska Fagott, av franska fagot = italienska fagotto, bunt, knippa, antagligen på grund av att instrumentet uppkommit genom hopvikning av bombarden.

Besläktade ord

• fagottist

Översättningar

musikinstrument

• bokmål: fagott ^(no)
• danska: fagot
• engelska: bassoon ^(en)
• finska: fagotti ^(fi)
• franska: basson ^(fr) m
• isländska: fagott
• italienska: fagotto ^(it) m
• jiddisch: פֿאַגאָט m (fagot), באַסון‎ m (basun)
• nederländska: fagot ^(nl)
• polska: fagot ^(pl)
• rumänska: fagot ^(ro) n
• ryska: фагот ^(ru) m
• spanska: fagot ^(es) m
• turkiska: fagot ^(tr)
• tyska: Fagott ^(de) n

Bokmål

Substantiv

fagott m

1. fagott

   En fagott.