SvenskaRedigera

VerbRedigera

Böjningar av förställa  Aktiv Passiv
Infinitiv förställa förställas
Presens förställer förställs (förställes)
Preteritum förställde förställdes
Supinum förställt förställts
Imperativ förställ
Particip
Presens förställande, förställandes
Perfekt förställd

förställa

  1. medvetet förändra något från dess naturliga skepnad (så att det inte längre känns igen, kanske i syfte att vilseleda)
    Han förställde rösten så att jag inte kände igenom honom i telefonen.
    Man skall inte förställa sig.
    Användning: Ordet skall inte blandas ihop med föreställa.

ÖversättningarRedigera