förställa

Svenska

Verb

Böjningar av förställa	Aktiv	Passiv
Infinitiv	förställa	förställas
Presens	förställer	förställs (förställes)
Preteritum	förställde	förställdes
Supinum	förställt	förställts
Imperativ	förställ	–
Particip
Presens	förställande, förställandes
Perfekt	förställd

förställa

1. medvetet förändra något från dess naturliga skepnad (så att det inte längre känns igen, kanske i syfte att vilseleda)

   Han förställde rösten så att jag inte kände igenom honom i telefonen.

   Man skall inte förställa sig.

   Användning: Ordet skall inte blandas ihop med föreställa.

   Besläktade ord: förställning

Översättningar

medvetet förändra något från dess naturliga skepnad (så att det inte längre känns igen, kanske i syfte att vilseleda)

• tyska: verstellen ^(de)