förrättare

Svenska

Substantiv

Böjningar av förrättare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	förrättare	förrättaren, vard. förrättarn	förrättare	förrättarna
Genitiv	förrättares	förrättarens, vard. förrättarns	förrättares	förrättarnas

förrättare

1. person som utför förrättning

   Användning: vanligtvis i sammansättningar

   Sammansättningar: auktionsförrättare, begravningsförrättare, vigselförrättare

Översättningar

person som utför förrättning

• tyska: Verrichter ^(de) m