förintande

Svenska

Adjektiv

förintande

1. presensparticip av förinta

Substantiv

Böjningar av förintande	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	förintande	förintandet
Genitiv	förintandes	förintandets

förintande

1. det att förinta något

   2016 (2 aug): Hannibals stridsideal dog på västfronten (Svenska Dagbladet), Gunnar Wiman:

   Slagets andra del, förintandet av den romerska armén, inleddes.

   Jämför: förgörande, likvidering, utrotning