förbryterska

Svenska

Substantiv

Böjningar av förbryterska	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	förbryterska	förbryterskan	förbryterskor	förbryterskorna
Genitiv	förbryterskas	förbryterskans	förbryterskors	förbryterskornas

förbryterska

1. kvinna som gör sig skyldig till brott

   1886: Nordisk familjebok:

   Drottningen behandlades som en förbryterska och fördes som fånge till Lochleven.

   1902: Sägner i dimman, Zacharias Topelius:

   Men i Uleåborg dånade man blott i teatern, och den öfverraskade polismakten nöjde sig med att häkta förbryterskan just i det ögonblick denna tömde ett glas punsch från brickan vid dansens slut.

   Besläktade ord: förbryta, förbrytare