fägra

Se även fagra.

Svenska

Verb

Böjningar av fägra	Aktiv	Passiv
Infinitiv	fägra	fägras
Presens	fägrar	fägras
Preteritum	fägrade	fägrades
Supinum	fägrat	fägrats
Imperativ	fägra	–
Particip
Presens	fägrande, fägrandes
Perfekt	(fägrad)?

fägra

1. (poetiskt) pryda, försköna, smycka

   1868: Tidskrift för hemmet, tillegnad nordens qvinnor, Tionde årgången, s. 258:

   Hur kan man begära att blommor skola fägras och dofta, då ingen talar vid dem, smeker dem och glädes åt deras skönhet?

   1951: Fem Stockholmsmålare: naiv och intim konst, Hans Eklund:

   Näktergalarna flöjtar i buskarna, fruktträden blomma och naturen fägras på alla vis.

   1900-tal: Min sommaräng (dikt), Ester Andersson:

   Jag står här stum / kan inte riktigt fatta / att du - min sommaräng / som lyste varm som solen, / ej doftar nu som då, / ej fägras av violen.

   Etymologi: Av fornsvenska fæghra.

   Besläktade ord: fager, fägring