expatriate

Engelska

Adjektiv

expatriate (kompareras ej)

• uttal: ɛksˈpætɹɪɪt

1. landsflyktig
2. utvandrad

Etymologi: Av franska expatrier.

Substantiv

Böjningar av expatriate	Singular	Plural
Nominativ	expatriate	expatriates
Genitiv	expatriate's	expatriates'

expatriate

• uttal: ɛksˈpætɹɪɪt

1. landsflyktning
2. utvandrare, emigrant, utomlandsboende, utlandsboende

Synonymer: expat

Se även: emigrant, exile, immigrant

Verb

Böjningar av expatriate	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	expatriate	expatriates	expatriate
Preteritum	◀	expatriated	▶
Perfektparticip	◀	expatriated	▶
Presensparticip	◀	expatriating	▶

expatriate

• uttal: ɛksˈpætɹɪˌeɪt

1. (transitivt) landsförvisa
2. (intransitivt) utvandra, emigrera
3. (intransitivt) säga upp sitt ursprungliga medborgarskap för att bli medborgare av ett annat land

Besläktade ord: repatriate