emir

Se även Emir.

Svenska

Substantiv

Böjningar av emir	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	emir	emiren	emirer	emirerna
Genitiv	emirs	emirens	emirers	emirernas

emir

1. orientalisk titel

   Etymologi: Av arabiska أَمِير (ʾamīr).

   Besläktade ord: emirat

Översättningar

orientalisk titel

• danska: emir u
• tyska: Emir ^(de) m