emeritus

Svenska

Substantiv

emeritus

1. ämbetsman som efter pensionering behåller hederstitel och vissa särskilda uppdrag eller uppgifter

   Etymologi: Av latinska emeritus.

Översättningar

ämbetsman som efter pensionering behåller hederstitel och vissa särskilda uppdrag eller uppgifter

• engelska: emeritus ^(en)
• spanska: emérito ^(es) m, emérita ^(es) f
• tyska: Emeritus ^(de) m

Adjektiv

emeritus (oböjligt)

1. (om högre ämbetsman, professor eller dylikt) pensionerad men med bibehållen hederstitel och vissa särskilda uppdrag eller uppgifter

   Etymologi: Av latinska emeritus.

Översättningar

pensionerad men med hederstitel

• engelska: emeritus ^(en)
• spanska: emérito ^(es)
• tyska: emeritus ^(de)