elfenben

Svenska

Substantiv

Böjningar av elfenben	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	elfenben	elfenbenet
Genitiv	elfenbens	elfenbenets

elfenben

1. (material) hårt och vitt material i betarna hos vissa däggdjur, främst elefanter, men även valrossar, narvalar med mera

   Etymologi: Av tyska Elfenbein, vars förled stammar från latinska elphās, se vidare elefant.

   Sammansättningar: Elfenbenskusten, elfenbenspalm, elfenbenspapper, elfenbenssvart, elfenbenssvärta, elfenbenstorn

Översättningar

material från elefanters betar

• afrikaans: ivoor
• akkadiska: 𒅗 (šinnu(m))
• arabiska: عاج ^(ar) m (3aaj)
  • egyptisk arabiska: عاج ^(ar) m (ʕaag)
• armeniska: փղոսկր ^(hy) (p'ġoskr)
• bokmål: elfenben n, elfenbein n
• danska: elfenben ^(da)
• engelska: ivory ^(en)
• esperanto: eburo
• finska: norsunluu ^(fi)
• franska: ivoire ^(fr)
• färöiska: fílabein n
• indonesiska: gading ^(id)
• interlingua: ebore
• isländska: fílabein ^(is) n
• italienska: avorio ^(it) m
• japanska: 象牙 ^(ja) (zouge)
• katalanska: ivori ^(ca) m, vori ^(ca) m, marfil ^(ca) m
• klassisk grekiska: ἐλέφας m (eléphās)
• nederländska: ivoor ^(nl) n
• nynorska: elfenbein n
• polska: kość słoniowa ^(pl) f
• portugisiska: marfim ^(pt)
• spanska: marfil ^(es)
• tjeckiska: slonovina ^(cs) f
• turkiska: fil dişi ^(tr)
• tyska: Elfenbein ^(de) n
• ungerska: elefántcsont ^(hu)

Danska

Substantiv

elfenben n

1. elfenben