Se även Elf och ełf.

Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av elf  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ elf elfven elfvar elfvarna
Genitiv elfs elfvens elfvars elfvarnas

elf

  1. (ålderdomligt) genom sjätte upplagan av SAOL (1889) ersatt av älf, senare ersatt av älv

Afrikaans redigera

Räkneord redigera

elf

  1. elva (11)
 
Etymologi: Av nederländska elf, av medelnederländska elf, av fornlågfrankiska *ellef, av urgermanska *ainalifą
Besläktade ord: elfde

Engelska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av elf  Singular Plural
Nominativ elf elves
Genitiv elf's elves'

elf

  1. övernaturligt väsen (i forngermansk religion, i senare folktro, i moderna fantasyverk, rollspel och datorspel); alv, alf
  2. övernaturligt väsen (som hjälper tomten); tomtenisse
 
Etymologi: Fornengelska ælf; besläktat med fornhögtyska alb (se Albtraum), fornisländska álfr (se älva)

Nederländska redigera

Räkneord redigera

elf

  1. elva (11)
 
Etymologi: Av medelnederländska elf, av fornlågfrankiska *ellef, av urgermanska *ainalifą

Tyska redigera

Räkneord redigera

elf

  1. elva (11)
 
Etymologi: Av medelhögtyska eilf, av fornhögtyska einlif, av urgermanska *ainalifą
Besläktade ord: Elf
Sammansättningar: Elfjähriger