Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av dravel  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ dravel dravlet
Genitiv dravels dravlets

dravel

  1. struntprat; skräp
    Och visst blev det en massa dravel och osakligt här på sidan.
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1430-1450,[1] som fornsvenska drafl.

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "dravel"