dissonans

Svenska

Substantiv

Böjningar av dissonans	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dissonans	dissonansen	dissonanser	dissonanserna
Genitiv	dissonans	dissonansens	dissonansers	dissonansernas

dissonans

1. särklang; musikalisk tonkombination som av flertalet människor upplevs som missljudande

   Synonymer: missljud, särklang, särljud

   Kohyponymer: konsonans

2. (överfört) motsättning som är lätt att uppfatta

Besläktade ord: dissonant (substantiv och adjektiv), dissonera, dissonerande

Översättningar

missljud

• danska: dissonans u
• franska: dissonance ^(fr) f
• katalanska: dissonància f
• polska: dysonans ^(pl) m

Danska

Substantiv

dissonans u

1. dissonans