dissenter

Svenska

Substantiv

Böjningar av dissenter	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dissenter	dissentern	dissenter, dissenters	dissenterna, dissentersen
Genitiv	dissenters	dissenterns	dissenters, dissenters	dissenternas, dissentersens

dissenter

1. icke statskyrklig person, egentligen icke liktänkande person

   1888: Skolans ställning till religionsundervisningen, Anna Whitlock:

   Många dissenters, som hafva barn i skolåldern, föredraga dock att utträda ur statskyrkan och betala skatten, som de icke hafva någon makt att bestämma öfver, hällre än att låta barnen läsa katekes.