disharmoni

Svenska

Substantiv

Böjningar av disharmoni	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	disharmoni	disharmonin, åld. disharmonien	disharmonier	disharmonierna
Genitiv	disharmonis	disharmonins, åld. disharmoniens	disharmoniers	disharmoniernas

disharmoni

1. missljud; oenighet, misstämning

   Besläktade ord: disharmonisk

Översättningar

missljud

• danska: disharmoni u
• engelska: disharmony ^(en)
• franska: discord ^(fr) f
• tyska: Disharmonie ^(de) f

Danska

Substantiv

disharmoni u

1. disharmoni