delativ

Svenska

Substantiv

Böjningar av delativ	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	delativ	delativen	delativer	delativerna
Genitiv	delativs	delativens	delativers	delativernas

delativ

1. (grammatik) lokalkasus som i sin grundbtydelse betecknar något från vars yta en rörelse utgår

   Etymologi: Nybildning till latinska delatum, en form av latinska defero (”bära bort”)