cirkel

Svenska

Substantiv

Böjningar av cirkel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	cirkel	cirkeln	cirklar	cirklarna
Genitiv	cirkels	cirkelns	cirklars	cirklarnas

cirkel

1. (geometri) figur bestående av punkter i ett plan som alla har samma avstånd till någon given punkt

   Räkna ut cirkelns area.

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1385. Av fornsvenska cirkil, ytterst av latinska svcirculus, en diminutivform till circus, ”ring”.

   Besläktade ord: cirkelrund, cirkla, cirkulera, cirkulär

   Sammansättningar: cirkelarea, cirkeldefinition, cirkeldiagram, cirkelformad, cirkelformig, cirkelrörelse, cirkelskiva, cirkelsåg, storcirkel, cirkelben, cirkelbåge, cirkellinje, helcirkel, trollcirkel

   Se även: ellips ("sträckt cirkel"), krets (sluten form som kan bryta mot kravet på samma avstånd), ring ("materialiserad cirkel"), sfär (3D-ekvivalent)

Översättningar

figur bestående av punkter i ett plan

• belarusiska: круг m, кола n
• bokmål: sirkel ^(no) m, runding m vardagligt
• danska: cirkel ^(da)
• engelska: circle ^(en)
• esperanto: cirklo ^(eo)
• finska: ympyrä ^(fi)
• franska: cercle ^(fr)
• isländska: hringur ^(is)
• italienska: circolo ^(it) m, cerchio ^(it) m
• japanska: 円形 ^(ja) (えんけい, enkei), 丸 ^(ja) (まる, maru)
• kroatiska: kružnica ^(hr) f
• meänkieli: sirkkeli
• polska: koło ^(pl) n, okrąg ^(pl) m
• ryska: круг ^(ru) m, окружность ^(ru) f
• spanska: círculo ^(es) m
• turkiska: çember ^(tr) (tom), daire ^(tr) full
• tyska: Kreis ^(de) m
• ukrainska: круг ^(uk) m, окружність ^(uk) f
• ungerska: kör ^(hu)

Danska

Substantiv

cirkel

1. cirkel

Nederländska

Substantiv

cirkel

1. krets