burbrev

Svenska

Substantiv

Böjningar av burbrev	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	burbrev	burbrevet	burbrev	burbreven
Genitiv	burbrevs	burbrevets	burbrevs	burbrevens

burbrev

1. (i äldre tid) dokument som ger rätt att utöva ett yrke i en stad

   Besläktade ord: burskap

   Etymologi: Av lågtyska bur (”borgare”) + brev.

Översättningar

(i äldre tid) dokument som ger rätt att utöva ett yrke i en stad

• tyska: Bürgerbrief m