bulgar

Svenska

Substantiv

Böjningar av bulgar	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bulgar	bulgaren	bulgarer	bulgarerna
Genitiv	bulgars	bulgarens	bulgarers	bulgarernas

bulgar

1. man från Bulgarien

   Etymologi: Ordet belagt i svenska språket sedan 1610, av bulgariska (bolgarin), antagligen ursprungligen i betydelsen ”man från Bolga”, syftande på floden vi på svenska idag kallar Volga, vid vilket folket som åsyftas tidigare uppges ha bott.

   Besläktade ord: Bulgarien, bulgarisk, bulgariska

Översättningar

man från Bulgarien

• bokmål: bulgarer
• bosniska: Bugarin m
• bulgariska: българин m (bǎlgárin)
• danska: bulgarer ^(da)
• engelska: Bulgarian ^(en)
• estniska: bulgaarlane
• finska: bulgarialainen ^(fi)
• franska: Bulgare ^(fr)
• frisiska: Bulgaar
• färöiska: bulgari m
• galiciska: búlgaro ^(gl) m
• iriska: Bulgárach m
• isländska: búlgari
• italienska: bulgaro ^(it) m
• katalanska: búlgar ^(ca) m
• nederländska: Bulgaar ^(nl) m
• occitanska: bulgar ^(oc)
• rumänska: bulgar ^(ro) m
• ryska: болгарин ^(ru) m
• spanska: búlgaro ^(es) m
• tyska: Bulgare ^(de)

Occitanska

Substantiv

bulgar

1. bulgariska