Svenska

redigera

Interjektion

redigera

brum

  1. (onomatopoesi) återgivning av dovt ljud från något som surrar (t.ex. om humlor, björnar och motorer)
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1834.[1]
    Besläktade ord: brumma

brum

  1. böjningsform av brumme

Isländska

redigera

Substantiv

redigera

brum n

  1. knopp

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "brum"