brotta

Svenska

Verb

Böjningar av brotta	Aktiv	Passiv
Infinitiv	brotta	brottas
Presens	brottar	brottas
Preteritum	brottade	brottades
Supinum	brottat	brottats
Imperativ	brotta	–
Particip
Presens	brottande, brottandes
Perfekt	(brottad)
Not: Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.

brotta

1. (med partikel ner eller ned) ta ner någon genom att utkämpa brottning

   Fraser: brotta ner, brotta ned

   Etymologi: Belagt sedan 1682. Se etymologi för brottas.

   Besläktade ord: brottare, brottas (reciprokt), brottning

   Grammatik: "Brotta" används aldrig utan partikel i denna betydelse. Man kan brotta ned någon men inte brotta någon.

2. (reflexivt: brotta sig, bildligt) kämpa eller tränga sig igenom en svår eller trång situation, ofta genom att använda mycket kraft och ansträngning

   Vanliga konstruktioner: brotta sig fram, brotta sig in

   2005: Fasansfull kamp för självplågare (DN):

   - Det är framförallt fruktansvärt jobbigt mentalt att brotta sig fram i snåren under lång tid...

   2007: Kineser ska lära sig kökultur (DN):

   Inte brotta sig in i bussen i en gemensam klunga.