bronk

Svenska

Substantiv

Böjningar av bronk	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bronk	bronken	bronker	bronkerna
Genitiv	bronks	bronkens	bronkers	bronkernas

bronk

1. (anatomi) större luftväg (rörformat organ) som leder andningsluft i lungorna

   Luftstrupen förgrenar sig först i två huvudbronker, en till varje lunga. Varje huvudbronk förgrenar sig sedan åtskilliga gånger, och alla dessa rör kallas bronker, ända tills de blivit så små att de förlorat sitt väggbrosk; dessa minsta luftvägar kallas i stället bronkioler.

   Besläktade ord: bronkit; bronkiol

   Sammansättningar: huvudbronk

Översättningar

större luftväg (rörformat organ) som leder andningsluft i lungorna

• engelska: bronchus ^(en)
• franska: bronche ^(fr) f
• isländska: berkja ^(is) f
• spanska: bronquio ^(es) m
• tyska: Bronchie ^(de) f