brokighet

Svenska

Substantiv

Böjningar av brokighet	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brokighet	brokigheten	brokigheter	brokigheterna
Genitiv	brokighets	brokighetens	brokigheters	brokigheternas

brokighet u

1. det att vara brokig; något som är brokigt

   Se även tesaurus: Motsats, Färg, Brokighet